Genom beslut den 13 juni 2019, mål Ö 3462-18, har Högsta domstolen erkänt en amerikansk dom som innebär att en svensk kvinna E anses vara rättslig förälder till ett barn som fötts genom ett surrogatarrangemang. Författaren bedömer dock inte att HD:s beslut innebär att det finns någon generell rätt att få surrogatarrangemang erkända.
I målet bestod arrangemanget i att kvinnans dåvarande svenske sambos J spermier använts för att befrukta ett ägg som därefter fördes in i livmodern på en kvinna C, med amerikanskt medborgarskap. Genom arrangemanget föddes en pojke A i augusti 2015 i USA.
Efter ansökan av E förklarade Superiour Court of the State of California att E skulle vara rättslig förälder (”legal parent”) till det barn som då ännu inte fötts. Den rättsliga grunden för detta ställningstagande av den amerikanske domstolen var ett avtal som tecknats mellan E och C.
Under 2016 separerade E och J och barnet A kom att bo hos E i Sverige. I dom den 17 oktober 2017 förklarade tingsrätten att J är far till A. Därefter ansökte E om att få adoptera A enligt de svenska reglerna i föräldrabalken. Tingsrätten och därefter hovrätten avslog hennes ansökan eftersom ett bifall enligt svensk rätt skulle medföra att några rättsliga band mellan pojken och hans biologiska far inte längre skulle finnas.
Högsta domstolen (HD) fastslår inledningsvis att utgångspunkten i svensk rätt är att en utländsk dom varken tillerkänns rättskraft eller kan verkställas i Sverige utan uttryckligt lagstöd. Sådant lagstöd finns inte i detta fall. Familjerättsliga förhållanden är emellertid speciella och enligt HD finns det ett visst begränsat utrymme att erkänna så kallade statusdomar, även utan uttryckligt lagstöd.
Svensk rätt bygger på principen mater est, den kvinna som föder ett barn är dess moder. Genom de medicinsk-tekniska framsteg som gjorts att på olika sätt hjälpa ofrivilligt barnlösa har denna traditionella syn enligt HD utmanats. Med hänvisning till prop. 2017/18:155 konstateras att alltfler ofrivilligt barnlösa i Sverige väljer att åka utomlands för att skaffa barn med surrogatmoder och att metoden inte är uttryckligen förbjuden i Sverige, men inte heller erbjuds inom ramen för svensk sjukvård. I samma proposition anförs att surrogat-arrangemang aktualiserar starka etiska aspekter om relationen mellan den födande kvinnan och barnet. Kommersialisering av dessa arrangemang kan därmed liknas vid handel med organ och könsceller och kan enligt propositionen vara svårförenlig med gällande förbud mot sådan handel med kvinnor och barn.