Den 17 december i år meddelade Högsta Domstolen i Sverige ett viktigt beslut där det fastställdes att ett utländskt avgörande om föräldraskap anses gälla även i Sverige.
I svensk rätt finns inte moderskapsfastställelse utan enbart faderskapsfastställelse. Den gamla (och i dagens samhälle förlegade) rättsprincipen ”mater semper certa est” gäller i svensk lagstiftning. Mater semper certa est kan översättas med att modern alltid är känd eller att den som fött ett barn är moder. Idag är det inte alltid fallet. I Sverige har inte ensamstående kvinnor haft juridisk möjlighet att få sitt föräldraskap i
surrogatarrangemang fastställt annat än genom att närståendeadoptera sin makes eller sambos barn. Det har lett till att ensamstående kvinnor varit utestängda från att genomgå en surrogatprocess.
Barn har rätt till åtminstone en legal ställföreträdare och det är i barnets intresse att det juridiska föräldraskapet erkänns. Detta oavsett om en kvinna använd surrogat med donerad sperma och donerade ägg. Högsta Domstolen menar att barnets rättighetsskydd är starkt samt att det vid ett nekande av fastställande av juridiskt föräldraskap skulle strida mot principen om barnets bästa. Det är intressant och glädjande att se att juridiken dynamiskt följer med i den utveckling som sker – det är inte alltid självklart vem som är moder till ett barn och barnets bästa måste alltid sättas i första rummet.
Framöver betyder det att även kvinnor bör kunna genomgå en surrogatprocess och att barnet har rätt att få ett juridiskt erkännande av föräldraskapet.
